Om antidepressiva medel

Detta är en serie om depression. I serien talar vi om hur vi tänker om depression, vad som är vetenskaplig efterforskad, och möjliga lösningar till det vitt utspridda, moderna fenomenet. I den här delen fokuserar vi på antidepressiva medel.

För att skriva om Koranen, vetenskapsmän och upplevelser av deprimerade världen över;

             ”Depression är en naturlig reaktion till en onaturlig situation.”

Depression är känslan av att du sitter fast. I dig själv, i tid, i lidandet du känner av konstant. När du är deprimerad känns det som om du inte kan komma ifrån ut ur ditt eget huvud; allting roterar runt din smärta; du kan inte föreställa dig framtid eller mening; allting verkar hopplöst och värdelöst.

Ordet ”depression” är, på många sätt, fel. Det torde kallas “frånkoppling”, för det är vad depression handlar om: koppling från oss själva, från människorna runt oss, och från natur. Ett antidepressivt medel är inte ett litet piller du kan svälja för att göra allting bättre. Det är allting och alla som hjälper dig känna dig kopplad till stunden. En stor del av tiden är vi tyvärr inte det. (Konstant trådlös uppkoppling räknas inte som en värdefull koppling.)

Jag kan inte ge er en engångshit, en-passar-alla sorts lösning. Men jag kan ge er det här:

När depression lyfter, känner du att du kan planera igen; när du kan känna av en framtid, vet du att molnen lyfter. När vi väl kopplar oss själva till någonting inom oss, inom andra och i natur igen känner vi oss omedelbart bättre.

Vi behöver inga mirakel. Vi behöver bara kopplingar.

Om kemisk obalans

När jag gick i gymnasiet och läste psykologi lärde vi oss att depression inträffar för att hjärnan inte alltid fungerar som den borde. Att en del hormoner, som serotonin och dopamin, ergo “glädjehormoner”, som vår lärare sade, inte längre finns eller produceras och att det leder till depression.

Sanningen är inte riktigt så simpel. Påståendet att depression är resultatet av en kemisk obalans underminerar vikten av inte bara vår bakgrund och vår omgivning, utan också vår biologi.

Neuroplasticitet betyder att vår hjärna alltid utvecklas. Den formar och formas av tankar du har; och visst, depression kan vara ett resultat av långvarig stress och negativitet. Ifall din hjärna finner att vissa tankesätt har blivit standard, kan den sluta producera vissa hormoner. Det är en ond cirkel.

Vi har blivit lärda att depression är ett resultat av en ofungerande hjärna; att för en orsak eller annan producerar en del hjärnor inte de hormoner de torde producera. Depression är resultatet av neuronfel, av obefintligt serotonin. Det vetenskapliga beviset för att understöda det påståendet är selektivt och snävt.

Serotoninmisstaget

År 1952 i New York fick några tuberkulospatienter en drog som kallades Marsilid. Patienterna blev upplivade och euforiska – inte det ursprungliga ändamålet med drogen, eftersom effekten på tuberkulos var obefintlig. Det dröjde inte länge innan drogens anpassning till patienter med depression verkade vara den logiska slutsatsen. De glada effekterna var de samma på deprimerade patienter, för en tid.

Den drogen och andra med liknande kemisk konstruktion delades ut till patienter diagnostiserade med depression det följande årtiondet. Först under 1970-talet upptäcktes det att knåpande med serotoninnivåer, att antingen höja eller sänka dem, inte har någon egentlig effekt på varken deprimerade eller friska. Människor var inte mer eller mindre deprimerade tack vare drogen – de trodde bara att det var det. Drogerna var den bästa formen av placebo.

Några 100$ miljoner dollar senare används det kemiska antidepressiva pillret ännu som en medicinsk råvara.

Irving Kirsch, biträdande direktör för ett ledande program vid Harvard Medical School, har under de senaste tjugo åren gjort omfattande forskning kring korrelationen mellan serotoninnivåer och depression. Han menar att idén om hur depression orsakas av en kemisk obalans är ett olyckligt misstag; en kombination av vetenskapsmän som misstolkat inledande studier på området, och av obeveklig marknadsföring av farmaciföretag ute efter en lätt försäljning . Vetenskapsmän idag har stort sett kasserat idén om kemisk obalans i kampen mot depression. Farmaciföretag har inte gjort det.

Om du finner ett kemiskt antidepressivt läkemedel som fungerar för dig, som stabiliserar ditt humör och hjälper dig funktionera igen, är det oberoende underbara nyheter. Men sannolikheten är stor att du förr eller senare är tvungen att höja din dos. Tills du behöver äta andra piller för att hjälpa din kropp hantera de första pillren. Du kommer känna av bieffekterna; slöhet, viktökning.

Du kommer att märka att piller kan hjälpa med en sida av depression. Men de kan inte bota den där känslan. Enkom piller botar ingenting. Och ensam kommer du inte heller att göra det.

Om antidepressiva medel

Att tro att depression är en produkt av ojämna hormonnivåer förminskar också vikten av livsstil och barndom, båda av vilka har betydligt större inflytelse på våra psyken än de flesta kemiska antidepressiva medel. Analyserade och förstådda kommer de två faktorerna att utforma ett betydligt stadigare botten för en mer konstruktiv framtid.

Ett antidepressivt medel behöver inte vara kemiskt. Helst vill jag tro att det inte ska vara det, men det är min personliga åsikt. Det kan däremot vara vad som helst, eller vem som helst, som hjälper återansluta dig.

Depression är en frånkoppling från vem du är, från människorna runt dig, och från natur. Den lämnar dig liten och ensam och absolut överväldigad av dina problem. Att ta ett piller understryker, i det här fallet, en giftig form av internalisering – att endast du kan hjälpa dig med dina problem. Den underminerar också vikten av vår omgivning. Som en före detta sociologistudent kan jag lova att omgivningen spelar roll för vår identitet.

Varför skulle vi i första hand anta att vår omgivning har så lite att göra med vad som händer i våra hjärnor? För att skriva om John F Kennedys världskända citat:

             ”Fråga inte vad din hjärna kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för din hjärna.”

Slutsats

Kemiska antidepressiva medel har marknadsförts som den enda lösningen i årtionden. Försäljningen av dem har ökat medan också nivåerna av deprimerade gjort det.

Ett växande antal experter och professionella i de medicinska och psykologiska akademiska fälten, och jag, är övertygade att piller inte är den slutliga lösningen. De är inte ens nödvändiga för en del av lösningen. De kanske till och med fungerar som en del av problemet, eftersom det internaliserar depressionen mer än nödvändigt.

XOXO

Dementi:

Ifall du lidit av depression, ännu gör det, eller känner någon som gör det, eller bara vill känna dig mer anknuten till dig själv och världen, läs ”Lost Connections” av Johann Hari. Allt jag skriver i den här serien härstammar antingen från mina personliga upplevelser eller från med hans oklanderliga efterforskning i sin fina bok. Vi har tur nog att ha så dedikerade människor som honom bland oss. Boken är definitivt värd din tid. Snälla läs den.

Du kan hitta hans bok på hans webbsida eller i din lokala bokaffär (online shopping avger mycket koldioxid, och det är toppen att understöda andra businessmän än Jeff Bezos). Än så länge finns boken endast på engelska.

Ifall du vill ta snabbkursen i kopplingar, se den fascinerande intervjun med Hari av Matt D’Avella. Matt gör noggrant arbete på sin reklamfria kanal.

Kommentarer och frågor är välkomnade och uppmuntrade.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.