Aldrig nöjd?

Känner du ett konstant gnav i bakhuvudet som påminner dig om att vad du än gör, kan du göra det lite bättre? En liten inre kritiker som klyver alla dina beslut och val? Känns det bekant att du känner att du arbetar mot dig själv, precis för att du alltid analyserar sönder dig själv istället för att agera?

Du är inte ensam. (Snälla säg att någon känner igen sig, så inte jag heller behöver vara ensam om det här!)

Kanske du har en intressant, lätt utmanande arbetsplats, ett tryggt hem, en stadig relation och en god hälsa. På papper kan allt se bra ut, och utifrån (d.v.s. på Instagram) ser ditt liv lagom glittrande ut.

Men du känner hur det gnavar. Du är inte nöjd. Och du vet inte varför. Det spelar ingen roll hur mycket du soulsearchar, ändrar klädstil, stad eller vänner. Inuti finns ett missnöje som skaver.

Ett missnöje med vardagen har ofta inget att göra med otacksamhet. Det betyder egentligen inte att du är missnöjd med vad du har, utan tyder snarare på att du kanske tycker att du borde ha något annat än det du har.

Kravet och kvalet

En del människor känner ett behov att sätta höga krav på sig själva. Detta behov kan grunda sig på båda externa och interna faktorer, alltså kan ha sin grund i personens omgivning eller i hens tolkning av omgivningen. Ett barn som inte känner stor press på att prestera väl i skolan känner knappast ångest ifall vitsorden sjunker, medan ett annat barn kan känna press att upprätthålla en viss habitus för att hålla lärare och föräldrar nöjda.

Pressen som barnet upplever kan vara både fiktiv eller verklig. Jag söker inte syndabockar. Jag menar att ifall någon upplever press, är den verklig nog, oberoende var den fick sin början.

Vi som tidigt lärt oss vårt eventuella potential känner höga krav att uppnå dem, och en stark motivation för att göra det. Vi vill bevisa vårt initiativtagande, vår kreativitet, vår beslutsamhet, vårt disciplin. För oss är det en större utmaning att inte röra oss konstant, för vi är människor som vill få saker till stånd.

Där har också missnöjet sin grund. Vi anser, oberoende hur omedvetet, att vi kan uppnå mer än det vi redan gör. Skriva bättre, springa längre, banta mera. Vi undervärderar de prestationer vi utfört för vi tror att det inte räcker till. Vi måste konstant bevisa vår tillräcklighet genom att göra mera.

Men vems omdöme vörnar vi om?

Skam

En av människans mest primitiva drifter är vår instinkt att tillhöra en grupp. Vi vill accepteras. Småbarn lär sig följa samhällets normer så de ska få ta del i dess riter och privilegier. Tonåringar lär sig gruppbildning och kylan av att bli utfrusen. Vuxna lär sig upprätthålla och undervisa moral.

Vi fungerar enligt ett manuskript av vad som är och inte är socialt accepterat. Dessa normer är kulturellt bundna och varierar från ort till ort.

Och de är viktiga, för utan dem är vi inte en del av Flocken.

Skam är en intressant känsla. Inte nog med att den är oerhört obehaglig, den uppstår ofta i oförutsedda samband och kan ta många olika former. Att inte känna sig accepterad i en grupp, att bli utfrusen, skapar en djupt rotad känsla av skam.

Då du blir förbjuden tillträde till en viss grupp dras en linje mellan de två sidorna. Det finns du, och det finns dem, och du tillhör inte dem. Det finns nånting i dig som gör dig oönskad.

Du har med andra ord lägre värde än dem, och därmed är grunden till skam lagd.

Såhär resonerar hjärnan omedvetet. För oss med höga krav på oss själva tar sig skammen ett lite annorlunda uttryck.

Hos oss ser den ut som otillräcklighet. Vi upplever att vi inte är tillräckligt framgångsrika, kompetenta, smarta, smala, lyckliga, välkomna människor. Och vi antar att ju bättre vi presterar, desto mer accepterade kommer vi att bli. Om vi försöker vårt allra yttersta, kanske vi till och med en dag blir åtråvärda.

Problemet är att fast du kanske identifierar varför du förutsätter en hög standard för dig själv – högre för dig själv än för andra i din omgivning – återstår ändå det faktum att du inte är nöjd.

Du vet var skon skaver, men du har en lång stenig väg kvar, och du kan inte ta av dig skorna.

Kan jag nånsin bli nöjd?

Ställer du höga krav på dig själv, har du en inre kritiker som ständigt kommer att ifrågasätta och analysera allt du gör, och tro mig: inget kommer någonsin att vara tillräckligt bra för henne (hon låter som en grinig gammal kärring i mitt huvud). Kritiken är präglad av den skam du känner.

Det är ett simpelt faktum: vill du hitta fel i något, kan du göra det. Frågan du måste ställa dig är ifall du faktiskt vill hitta fel i allting?

Att bli av med sin skam är tyvärr inte så lätt. Du kan inte bara släppa det, för hjärnan och alla dess skyddsmekanismer är inte så simpla. Det är sällan lätt att peka ut var något har sin början, och det kommer att vara fem gånger svårare att säga när något tagit slut.

Men ett faktum består: vare sig du tror det eller inte, är du absolut tillräcklig precis som du är.

Kanske vissa människor är födda perfektionister. Kanske andra blir formade av sin omgivning. I slutändan spelar det knappast stor roll. Det är i sig ingen dålig sak att ha höga krav. Själv har jag alltid presterat väl då jag velat göra bra ifrån mig. Vi med höga krav är också flitiga, kreativa och rådiga.

Men fast jag är medveten om att jag har (emellanåt omrimligt) höga krav på mig själv, dömer jag mig likväl hårt för att jag inte alltid uppnår dem. Och det känns lika skit trots att jag vet vad det beror på.

Visst är det bra att vara medveten om sin potential. Men man får aldrig glömma att vi bara är människor och att det är mer än okej att ta ett steg tillbaka emellanåt. Att man inte alltid behöver ge 100%. Ens 70%. Vissa dagar behöver man inte ge något alls, och du är ändå värdig kärlek, lycka, ömhet, respekt och acceptans.

Det är du alltid värd, och låt ingen påstå något annat.

2 thoughts on “Aldrig nöjd?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.